Min uppväxt som jag ändå har ett eget ansvar för har på ett nästan afrikanskt sätt fått mig att skratta ju mer tragisk och förfärande tillvaron är. Men den är å andra sidan aldrig så hemsk som de tankar man har om den. Tvärtom. Förtvivlan ger färre skador än hopp. Vad skulle jag hoppas på, jag som har det så bra, och vars enda problem är jag själv. Mitt liv är som en uppdragen bår som långsamt faller sönder.

– Lars Norén i En dramatikers dagbok, 30. juli 2008